Videokratin som fascismens och sexismens språngbräda i Italien

	Kultur		Nöje		Recensioner

2010-06-01 Videokratin verkar genom "bildens makt". Italien har varit i förgrunden för detta tämligen nya fenomen. Resultatet har bland annat lett till att fascismens gjorts salongsfähig och könsrollerna befästs ytterligare. Centralgestalten i televisionens transformering har varit den sittande premiärministern och oligarken - Silvio Berlusconi. Dokumentärfilmaren Erik Gandini har försökt fånga det fluktuerande klimatet i sin film Videocracy.

Redan innan den kommit ut på bio var trailern censurerad på TV och många biografer vägrade visa filmen överhuvudtaget. Ändå har Videocracy haft en betydande "genomslagskraft", menar Erik Gandini, med tanke på publiciteten som filmen fick trots - eller kanske tack vare - mediernas censur.

- Med termen videokrati menas bildens makt över samhället, inte video som vi förstår det utan från grekiskans ord för bild och styre. Det tyckte jag stämde överens med den känsla jag hade av Italien. Alla dessa ytliga aspekter där bilden är en symbol för ett samhälle som styrs av ett sken. Det spelar inte så stor roll hur pass sanna saker och ting är. Som när jag var i Guantanamobasen och filmade Gitmo, de ville skapa en känsla av att allt var okej, säger Erik Gandini.

- Det är ett nytt sätt att förhålla sig till verkligheten - man censurerar inte utan skapar istället ett filter för sanningar som ger positiva konnotationer för väldigt negativa saker.

"Filmen bekräftade något alla redan visste på ett sätt som ingen annan tidigare gjort på film". Det utan att göra något scoop genom grävande journalistisk, påpekar Gandini, informationen fanns redan tillgänglig för den som var intresserad. Det var istället sammansättningen av bilder som gjorde filmen unik: en spegel vändes mot videokratin.

Filmen var inte heller tänkt att ge en fullständig bild av ett "polariserat land", förklarar Gandini när frågan om de antifascistiska rösternas frånvaro i filmen kommer upp. Istället försöker filmen få videokratin att "överexponera sig själv" och låta den "begå självmord framför kameran".

- När man lever i trettio år med ett mantra som hela tiden upprepar "ha kul, tänk på dig själv, tänk på att ha kul", vilket Berlusconi har gjort till sin egen livsstil, och tv basunerar ut att deras utbud är just roligt, då ville jag använda samma medel för att visa att nej, det är inte roligt, det är innehållslöst och cyniskt.

Objektifieringen av kvinnor är en självklar del av detta.

- Det är mer normativt i Italien att kvinnor alltid ska se ut sådär på tv. De är en naturlig del av en studioscenografi. Generellt framställs de som djur utan hjärnor och de finns till för estetiska skäl. Det finns en dokumentärfilm som heter Il corpo delle donne, kvinnors kroppar, som är ett 25-minuters kollage av klipp från kommersiell tv. I slutet av filmen visas ett lager med skinkor i en tv-studio, och är det en tjej som hissas upp med rumpan före så att hon ser ut som en skinka. Sedan kommer en gubbe och stämplar henne på rumpan. Det finns till och med ett program där du har två glasbordsskivor som hålls upp av två nästan nakna tjejer. Många programledare har också en jargong mot kvinnor. Att sedan Italien ligger på plats 82 i världsrankingen över jämställdhet är det svårt att inte koppla ihop.

Berlusconi äger Italiens tre största tv-kanaler, och styr "politiskt de andra tre" genom påtryckningar och sitt inflytande, det största bokförlaget, den största biografkedjan, det främsta filmproduktionsbolaget, fotbollsklubben Milan, reklambyråer, köpcenter, försäkringsbolag, tidningar, fastighetsbolag och listan fortsätter.

- Självcensuren är svårare att sätta fingret på men det påminner om Turkiet där du är försiktig och undviker att publicera sånt som kan skapa problem.

Utbredningen av fascismen attribuerar Gandini delvis till Berlusconis ideologibefriade och omoraliska politik, där företräde alltid ges åt snabba lösningar på komplexa problem.

- Kopplingen till fascismen finns så klart där. Tyvärr har Italien visat sig, till min stora förvåning och besvikelse, fortfarande vara ett land som gillar starka ledare. För jag tycker italienare och mitt land är ganska anarkistiskt på många sätt. Precis som Mussolini har Berlusconi den där viriliteten, det emotionella och det suggestiva som saknas i gråa politiker som Andreotti, svarar Gandini. Men, invänder Gandini, "jag tror inte han är fascist, utan snarare att det handlar om brist på ideologi".

Samtidigt ser Gandini tendenser som lutar åt en så kallad "lokalism", där aktörer som fascistiska Lega Nord underblåser en sorts "balkanifiering" av Italien. Paradoxalt nog känner sig Berlusconi något hotad av Lega Nords växande väljarstöd, då det skulle kunna utmana hans inflytande. Tydligen tycks partiets kampanjer vinna mark, bland annat där man avbildat en överfylld båt med flyktingar ackompanjerat av uppmaningen "Stoppa invasionen!", eller en affisch med en ensam amerikansk ursprungsinvånare tillsammans med lakonisk varning om att det snart även händer här om inget görs fort!

Med åren har det också blivit lättare att offentligt visa beundran för fascismen och nazismen, så som tv-producenten Lele Mora gör i Videocracy, anser Gandini.

- Det har blivit lättare, mer accepterat och mindre kontroversiellt att visa upp det. Ett exempel på det är Roms borgmästare, en före detta fascist som när han blev vald stod folk och gjorde Il saluto romano, fascisthälsningen. Det finns också försök till historierevisionism kring Salòrepubliken exempelvis. Men för att tala om Lele Mora så besökte han många tv-program för att bli intervjuad och diskutera filmen, men ingen frågade vad han gjorde med sin telefon och sina fascistiska hyllningar till Mussolini. Den frågan dök aldrig upp. Så han hade rätt, han kunde göra det utan att riskera så mycket. Jag trodde det skulle bli slutet för honom - inte alls.

Serhat Daran